Fler och fler bloggar, skriver notes i facebook och på andra sätt viker ut sin själ för vem som vill höra...
Och det är så egocentriskt för det är ju ingen som frågat mig om det här. Det är ingen som bett att få veta vad jag tänker just nu. Men här finns det på pränt ändå för att jag är så horig att jag vill att folk ska veta, vill att folk ska ta del av det här.
Och det sker överallt. Människors berättarbehov.
Detta kompletteras sedan av människors viljavetabehov.
För även om ingen explicit frågat mig vad som rör sig i mitt huvud idag, så finns det nog en del människor som, även om det inte är prio ett på dagens agenda, mycket väl kan tänka sig att ägna lite tid åt mina tankar om inte annat så som ren förströelse...
Och på facebook och bloggar brukar många läsa och få kommentera.
Vilket är det väsentliga här..
när vi normalt får reda på vad våra vänner har för sig sker det i en tvåvägskommunikation; frågor-svar, samtalsstöd, mm..aaa...jaaa....menvadhändesen?
lite annorlunda är brevformen.. där kommunikationen är snäppet mer envägig; en person skriver vad den tänker till en annan människa som inte direkt i tiden har något att säga till om som påverkar innehållet. Men en viss påverkan finns (förutsatt att brevväxlingen är just en växling mellan två personer) i och med kommentar, frågor etc...
Utvecklingen till bloggandet resulterar i en isolationskommunikation; vi behöver inte prata med varandra alls för att vara uppdaterade och involverade i varandras liv.
inte en tvåvägskommunikation, inte ens en envägskommunikation: en isolationskommunikation
man skulle kunna argumentera att samhället genom detta blir mindre socialt, mindre personligt i och med att alla kan leva i sina egna bubblor, välja lite vilkas bubblor man tittar i, utan att vara deltagande.
men samtidigt innebär dessa utrymmen, forum, möjligheter till sådana extrema kvantiteter av information att resultatet i slutändan lika gärna kan vara att vi vet mycket mer om varandra än vi hade gjort annars.
plusminusplusplusplusminusvadblirresultatet?
till slut känner vi våra vänner på samma sätt som vi tycker oss känna gestalterna i våra favoritromaner..
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Associerade till Habermas.(Jurgen Habermas, den kritiska skolan, deliberativ demokrati,m.m.)
Autentisk kommunikation handlar om. Viljan till förståelse. (http://www.msu.edu/user/robins11/habermas/)
I desinformationssamhället avspeglar kommunikationen vår förfalskade verklighets centrum. Människor matas med bilder som aldrig är deras egna. Vi övergöds på sinnesintryck i sådan hastighet att vi inte längre förmår reflektera, vad som är meningsfullt och relevant. När människor inte har någonting gemensamt längre, krackelerar samhället och karaktären. Således, kanske inte isoleringen som är problemet. Ensamheten...
Alla upplevelser, som, medvetenhet, kunskap, vrede, längtan, ömhet. Substansifieras och förtingligas. Fossiliseras.
Någon sade; denna media och kultur, är som ett stort, vackert, grönt lummigt träd. Tyvärr tror jag att vi måste börja hugga ner det. Så att människan en dag får upptäcka sin egen stjärnhimmel och sin egen sol.
/D trycker varmt dina händer, är redan övertygad om att din c-uppsats KAN bli mycket bra.
Post a Comment