Raggare och rädsla.

Jag tänkte inte gå hem från Hanna.
Fast jag gått dit och det var inte alls svårt att hitta och ändå inte såå långt.

Nej tyckte mina vänner. Gå inte hem.
Det är ju trots allt mörkt nu.

Men det var ett tag tills bussen gick, så jag tänkte att jag kan ju börja gå.

Och jag tänkte på mina vänner.
Och jag tänkte på hon på jobbet som inte går ute själv när det är mörkt.
Och jag tänkte på hur hon på jobbet förklarade för mig att jag inte är rädd för att jag är ung.
Och jag tänkte på hur hon fortsatte med att berätta att när jag blir äldre kommer jag bli rädd.

Och jag tänkte på räddargailskna- I.
Och jag tänkte på mina vänner.

Sedan hörde jag bussen.
Sedan hörde jag "bussen".
"Bussen" körde långsammare än nödvändigt.
Jag vänder mig om och inser att "bussen" inte är bussen utan en knallgrönlackad EPA-traktor.
Med två killar i.

- HEJ!
- ...
- Vill du åka med på en sväng?
Här måste jag skratta lite, för han såg ut och de var värsta 2000-talsraggarna. I min ålder dock. och utan jeansjackor.
- Nej tack, skrattar jag.
- Är det säkert?
- Jaa.
Han nickar lite, ler stort snällt och fint, och de kör vidare.

Bussen kör om mig. Men jag är vid Spånga Gymnasium så det spelar ingen roll.
Jag går en bit till. EPA-killarna har varit framme vid Spånga och vänt och nu kör de tillbaka, vinkar glatt och ropar hej när de kör förbi mig igen. Jag skrattar igen. Bilen var jättejättegrön.

Jag orkar inte leta efter lämplig buss från Spånga utan går upp till bron. Invandrarkille i övre 20-årsåldern går ett tjugotal meter framför. Påtagligt berusad och vinglar lite fram och tillbaka. Stannar ibland för att ha kontroll över sitt mobilfipplande.
Jag byter sida av gatan.

Kommer till två insikter:
1. området mellan mig och Hanna ramar ganska exakt in området jag brukade promenera/jogga när jag bodde i Spånga.
2. jag känner igen samma område bättre i mörkret än ljus. För jag har gått där mer i mörker än ljus. Månskensvägen finns nog inte på dagen.

Väl i Tensta går och cyklar folk hit och dit. När man ser stora svarta spöken är de sannolikt inte alls stora svarta spöken utan bara kvinnor med sådana däringa heltäckande burkor.

Hemma.
Hel.
Hållen.
Jag tänker fortsätta vara orädd så länge jag bara kan.
Och om jag blir rädd så vet jag att jag är gammal.

Alltså.
Jag tänker inte bli gammal.

hejjagtrorattjagärpippilångstrump.