Smällar man får ta, när man ser scrubs..

Vaknade av mobiltelefonen i en pöl av mitt eget saliv efter ett försök att ta igen två nätters sömn, för mycket alkohol- och för lite vattenintag.

Teet Jenny lämnat vid min säng hade hunnit bli kallt, så jag lämnade det därhän.

Läste DN på soffan, drack välling. För mycket salt, men ack så gott.

Diskade upp efter fredagens förfest. Många tallrikar, många glas...
Slängde alla glasflaskor.
Gick och pantade alla burkar.
Köpte jäst.

Hem igen och klockan har nu närmat sig 16:30...
Bakar bröd... Foccacia, med receptet ur Kärlek, Timjan och Oliver.
Glor scrubs på jennys dator i brödbakandets väntetider...
Skalar räkor.
Fifflar.
Donar.
Vid 19 är brödet klart och jag slänger in en halv paprika i ugnen istället. Röd paprika.
Vid 19:30 är allt klart och jag äter middag:
Isbergssallad, räkor, ugnsgrillad paprika, champinjoner, rödlök, egengjord oljebaserad dressing och nybakat bröd.

"Man är aldrig så rik som när man tar ett nybakt bröd ur ugnen" säger Ernst.
Nja... Men djävligt mysigt är det.

Kollar mer scrubs.
Sen kommer jenny hem. Eftersom jag sitter på hennes dator så tar hon min.
Hon kollar scrubs i vardagsrummet.
Så efter en stund slutar jag se scrubs i köket för att se scrubs här med jenny istället.
Scrubs, scrubs.
Vi äter upp det som är kvar av foccacian, dricker te.
Om fyra minuter är klockan 22:55 och trean visar scrubs.
Funderar på att föreslå jenny att vi ska se på det, även om det är en ganska stor risk att det är samma avsnitt som jag sett förut idag.
Scrubs, scrubs...

Scrub.

s.

90-talspuben rockade på det där lagoma sättet som saker borde rocka på.
Rockrock. Poppop.
Det negativa var att den medförde att jag var lite väl tröttis på Stenhamrakalasandet hos isse dagen efter. Borde rockat hårdare. När vi kom hem därifrån, framåt 03, var mina ögon rödare än jag någonsin sett dem. Värre än att vara förkyld i klor typ.

Dagens pluggande? inget!
Ska dock ägna hela veckan åt att preppa och skriva inför lingvistikredovisning nästa tisdag.
Redovisningar i allmänhet skrämmer mig.
Denna än mer.
Därför tänkte jag försöka lägga lite tid och kraft på den, så kanske det går bättre...
Vilket också innebär att jag tänker försumma litteraturvetenskapen hårt.
Vilket i sin tur innebär att jag inte kommer att ha något vettigt att säga på de lektionerna, och det stör mig inte i vanliga fall.. Men nu... hmm...

Oh well...
Smällar man får ta.
När man ser scrubs.