Jaha..

Diskade upp, läste DN och somnade någon gång efter 7 imorse.

Vaknade vid 14:30 och lägenheten var sambolös.

Och hela dagen är borta.

Nu sitter jag och äter gårdagens pressade potatis med nattens vitlöksdip och lite sallad. Dricker vatten för att stabilisera mitt tillstånd av sockerbakishet.

Undrar hur jag någonsin ska känna mig redo inför tentan på torsdag.
Det kommer inte gå, måste bara välja vilken metod som ger mesta möjliga tentaresultat:

1. försöka läsa så mycket litteratur som möjligt, även om jag vet att jag inte kommer hinna ta mig igenom alla böcker och sannolikt inte lär mig så fruktansvärt mycket på att bara stressa igenom.

2. skita i att läsa böckernar, googla lite begrepp och hoppas på det bästa.

3. sammanställa info om viktiga människor och -ismer, använda litteraturen som uppslagsverk, kompletteringsgoogla..

4. Sitta och metaplugga på det här viset, fortsätta se Gilmore Girls och dricka vatten.

Förutom fyra är alternativ tre är mest jag.
Hmm..

Oscarsgalan.

Ja.
Alltså.
Visst.
Det var trevligt att se på Oscars.
Att Clara vann tippandet.
Att jag kom trea.
Av fem.
Så mediokert.

Men nu sitter vi här.
Jag och Clara.
Julian har åkt till jobbet.
Annika har åkt hem.
Jenny har lagt sig.
Men vi är pigga.

Vi har druckit fem och en halv liter cola.
Ätit oändligt antal chipspåsar.
Och dip.
Morötter.
Godis.
Och nu är vi pigga.

Oscarsgalan.
Var det värt?
Juno borde fått fler priser.
Säger jag,
som inte sett,
de flesta av de nominerade.

God morgon.

"Jag hatar att fönstershoppa"

SambosamboDyvinge har de senaste två dagarna ätit middag vid köksbordet som en riktig familj.
Framför allt i protest mot att det aldrig går något på tv trots att vi har sisådär 70 kanaler.

Köksbordsmiddagar skapar sociala event och konversation som inte uppstår när tvn roar. Därav diskuterade vi förutom inklusivitet och exklusivitet i umgängeskrätsen även vår nya högtid Skotthelg (som börjar med skottafton, följs av skottdagen och annandag skott) men framför allt pratade vi om kvällens event: Oscarsgalan.

Julian och Annika kommer hit och Clara har uppmanat dem att ta med sig snacks.
Men så började vi undra hur mycket cola dessa människor egentligen kommer ha med sig.
Behöver vi inte i vilket fall mer?
Och hur ska det gå till?
Hela Tensta stänger 18 på helger.
Men cola.
Pizzerian i Hjulsta antar vi eventuellt kan ha öppet.
De säljer inte cola.
Och behöver vi inte lite glass?

Givetvis tar vi då, alla sambor tillsammans, bussen till Spånga.
Köper cola.
Köper glass.
Köper choklad för att ha något till bussresan hem.
Köper tulpaner och påskliljor för att det är flera minuter tills vi behöver gå till bussen.

Väl hemma gör vi vad Dyvinge gör bäst:
Bjuder på klänningar på tradera.

"Vad ska vi ha för maxbud på den här?" frågar Clara om en klänning vi knappt tänkt bry oss om.
"Du är såå bannad från tradera" säger jag, för egentligen borde Clara inte komma in på sidan alls.
"Vaddå?! Jag hatar att fönstershoppa" säger Clara.

Sannerligen.

Broccoli.

Ingen skär upp broccoli lika fint som Hanna.

Schlagerstjärnor.

Jag, Jenny och Clara har hittat våra nya förebilder i livet.

"Smiling in love for you" sjunger dem.

Iklädda galet korta jättefärgade klänningar.

Dansar gör de också.

Vi ska bli precis som dem, jag ska vara den gula.

Jenny den gröna.

Och Clara den orangea.
Men det vet hon inte om.

Morötter

och
dip
är
aldrig
gjort
.

På soffan.

Många av de bästa stunderna som jag och Jenny delar händer på vår gemensamt inköpta röda vardagsrumssoffa. Snart får den tillräckligt många konnotationer för att uppnå symbolvärde. Om den inte redan gjort det. Vad skulle vi göra utan den? Skulle vi fungera likadant som vänner?

Jenny kom hem med jordgubbar.
Mitt i februari. Tossigt.
Jag satt redan på soffan i guldig sommarklänning och försöker åstadkomma några rader på kulturuppsatsen.

Det går långsamt framåt, men är ack så behagligt i alla fall när man får sitta och skratta med Jenny åt jordgubbar i februari och åt stora bruncher och åt att visa rumpan för Sveavägen. Om gratis kaffe, äckligt kaffe och tentaångest. Om Claras biovanor, överflödande tomglas och Pippi Långstrump. Om hemliga gästlistor och middagsplaner.

Vardagslivet är bra.

kvl

jag är kulturvetare!
heja!

imorse träffade jag gruppen.
det är alltid snäppet roligare än det är givande.
men roligt är roligt.

konsekvensen är dock att vi som vanligt på morgondagens storgruppseminarie kommer att hålla oss lite i bakkant. men vafan. det är ju tentan som sätter betyg och vem bryr sig i vilket fall?

och ensamt var det ja..

..jenny är på jobbet..
men var är claran?
sögs hon in i sin tenta imorse så djupt att inte ens det fundamentala attributionsfelet kunde distansera henne från verklighetens overkliga ickeexistens?

och hur gick det för mirjam med snöbrädan imorse?

ensam..

..i lägenheten ligger jag och hostar och förargas över litteraturvetenskapens förmåga att ägna varje föreläsning åt rad efter rad av metaforer för allt och ingenting och till och med när de försöker tala om något konkret och viktigt gör de plötsligt det i omskrivningar, paradoxer, metaforer, förfrämliganden.

så nu skriver jag på hemtentan och räds ingalunda för att göra samma sak.
halva tentan är skriven - om hur olika litteraturteorier förhåller sig till kategorierna "sanning" och "lögn".
vilken jävla vetenskap pratar någonsin om "lögn"?! "sant" kontra "falskt" vore en rimligare formulering och jag hoppas att "lögn" och "falskhet" på något vis mer eller mindre menas vara synonymt.

kanske är det bara jag
som
inte
förstår.

FIND A CURE FOR MY LIFE

I am Legend. NOT

vilken dålig film det var.
hoho.
ho.
h....
ost.

ååh..

..vad trött jag är.

tack, sofie, för tulpanerna.
och för vägbeskrivningen till Lärumbiblioteket.

lite sent, jag vet. men vafan.